Vem ska dra i handbromsen och säga att nu får det räcka?

Som lärare känner jag mig oroad, för den psykiska hälsan hos dagens ungdomar. Det kryper längre och längre ner i åldrarna och jag tror inte på att huvudorsaken är kraven från skolan idag.Givetvis ställd det krav i skolan och rådande läroplan kanske måste ses över. Jag tror att det handlar om mycket mer än så. Jag tror att huvudproblemet ligger i att alla ska vara tillgängliga dygnet runt genom sociala medier, kraven på hur det "pefekta" ska vara och jag tror också att det finns en brist i föräldraansvaret. Jag möter fantastiska föräldrar i skolan som verkligen kämpar med all sin kraft, för sina barn, men jag tror det finns många som inte har tid, för sina barn. 

 

Jag tittar på vårt liv och känner ofta att jag måste ge barnen mer tid. Vi har valt att båda jobba 100 procent, vilket innebär att vi kommer hem runt 16.30. Mat, läxor, träningar mm ska hinnas med. Vi väljer ofta att sätta oss och jobba efter barnen somnat, för att tiden med dem är dyrbar. Helgerna bokar vi inte upp utan vi har ofta lugna sköna spontana helger där vi bara är tillsammans. När jag tittar tillbaka på min egen barndom, så är det med glädje, men speciellt är det med känslan att mina föräldrar alltid fanns för oss. Det var ingen tvekan om att vårt bästa var deras huvudfokus alltid. Det har gett mig en känsla av trygghet. 

 

Jag tänker ofta på hur jag ska hjälpa Ebba och Lucas om de hamnar i svackor, vilket jag tror de kommer att göra och jag tror nyckeln ligger i trygghet och att de ska veta att de alltid är prio ett hos mig och Benne. 

 

Jag tror att om vi ska vända den oroväckande trenden kring våra ungdomars mående, så måste alla aktörer hjälpas åt i samhället. Ungdomar kan inte vänta 3 månader på ett "akut " samtal på BUP. Akut måste vara akut. Skola och föräldrar måste samverka på ett annat sätt och vi måste arbeta med hur vi bemöter varandra genom de sociala medierna. Jag har inget givet svar, men försöker på de sätt jag kan tex genom att hjälpa och stötta de föräldrar och elever som behöver mig i skolan och att vara den bästa mamma ja kan till mina barn. 

 

Jag klurar vidare på detta över sportlovet! Kärlek till er alla! Kram